I lördags hade vi hjälp av ett proffs att "sätta ut" vår nya ladugård på riktigt. Höjden på golvnivån mättes ut och linor sattes ut där ytterväggarna ska vara.

Så kul, nu känns det lite mera på riktigt när man verkligen ser nåt hur det ska bli så småningom.

Ett hörn, och den lille "kollaren", "bra att få vara med från start och kunna lägga in sitt veto om det skulle bli galet"   

Här ska kulverten gå

Jordhögarna som blev när vi schaktade bort matjorden ligger numera inne i kohagen till "tanternas" stora förtjusning, de blir verkligen som barn på nytt när de hittar nåt annorlunda. Så skojsigt att se dryga 600 kg kossa leka runt så jorden skvätter.

Roligt har de iaf   

Igår kväll hann jag äntligen hämta kameran när denna lilla gosing gästade oss. H*n har blivit rejält utskälld i flera kvällar, hundarna verkar inte veta hur de ska bete sej riktigt, Fisko bara konstaterar, Pyton vill peta med tassen och lukta noga och Veto skäller och morrar som en galning, tror han är lite mörkrädd nu oxå den lille bcn, han moffar mycket när han och jag är ute själva på sista kvällskissen.

Här är iaf söta hungriga kotten   , Mjau kattmat på burk va smaskens.

Idag har det varit fullt ös hela dagen, den började 5.30 med valprastning, därefter direkt ut i lagårn och morgonmjölkning. Sen rastades hela hundflocken. När jag kom hem med dom så insåg jag att vår bil var überskitig, så då tvättade jag den i en hast. Frukost, dusch och så åkte jag ut till klubben för att vara skrivare på vår lägre spår tävling. Nu blev det ingen betungande uppgift då det bara var en kvar efetr skogens spår (iofs genomförde ett ekipage som brutit på spåret oxå lydnaden så det blev två att skriva på) . Bra för en nybörjarskrivare som jag, men lite avslaget va det allt.

Sen fick vi god lunch på klubben och så fortsatte jag och Maggan (som varit tävl.sekr) till fårhagen där Maud, Lotta, Emma och Lena redan var i gång med vallträningen. Idag ver det spännande för Veto skulle få träffa på fåren ordentlig för första gången.

Jag fick allt en liten tår i ögonvrån och ståpäls på ryggen, han är så himla duktig min lille lille kille, imponerar på mej hela tiden.

Några kort:

"Det är gott att ha goa mamma Allie (liggande längst bort) med som stand by om fåren skulle dra"

Jobbar fint    

Här ett kort på fina goa mamma Allie med "världens längsta tunga"      

Fina brorsan Vic. De är så himla lika i sättet brorsorna, lika godmodiga och kelna.

Fiasko mitt i en av hans absoluta favorit sysselsättningar, nämligen sorkjakt.

Hoppla hoppla, det har visst redan gått en hel vecka sen jag bloggade senast.

Så vad har då hänt, jo vi har tröskat klart och pressat halm. Med djuren har det varit det gamla vanliga jobbet.

Förra helgen hade vi oxå handbollsträningsturnering för damlaget i vår klubb. Båda döttrarna ingår numera i den träningstruppen och båda två var uttagna till matchspel, yngsta dottern var väldans nervös då ju detta är hennes första säsong som hon över huvud taget får spela seniorhandboll. Hon skötte sin uppgift med den äran, gjorde även några fina mål och och vågade vara sitt tuffa jag i försvaret.

Äldsta dottern gick det oxå kanon för så det var skojiga matcher att titta på. Iom att det var en del "nya" spelare i laget så syntes det ibland att de inte hunnit bli samspelta på plan än, men det kommer ju med träning, så denna säsongen blir kanon att följa och jag hoppas ju förståss att jag ofta får se båda mina döttrar på planen samtidigt   

I måndags fick vi fint besök, då kom nämligen Eva och lille goa Kenszo hit. Kenszo är en helt underbart söt knappt tio veckors Pumivalp. Så underbart söt var han och jag håller med lillmatte och lillhusse "Han är en "Grisbjörn"".

Han var sunt försiktig till att börja med och morrade t.o.m  lite sött åt Veto, men snart hade han kommit över sin blygsel och de lekte fint ihop.

I tisdags tog jag Veto och Pyton med mej ner till vår ängshage för att leta liten kalv. Janne visste att en kossa kalvat några dagar tidigare, men iom att kalven var pigg och på benen så fick de båda gå kvar i hagen, så brukar vi göra under betessäsongen.

I söndags skulle vi så ta hem mor och kalv men då hittade inte Janne kalven så då lät vi förståss bli kossan oxå, likadant i måndags. Så i tisdags tog jag då med mej hundarna för att leta, vi fick gå en bra stund. Pyton försvannn utom synhåll och när jag ropade på honom så tittade han ut ur ett buskage, tittade mej i ögonen och vände sej om och gick in i  buskarna igen. Jag frågade honom då om han hittat nåt och banne mej om det inte såg ut som om han nickade ;) Veto och jag följde efter Pyton och där låga kalven, tyvärr död. Har ingen aning om vad som hänt den, men det känns like mysko eftersom den ju var så pigg och grann när Janne såg den några dagar tidigare.

Pyton fick förståss massor med beröm och jag blir så imponerad varenda gång något liknande sker, över våra hundars kapacitet. De är verkligen fantastiska.   

I går rymde Anna och jag till Ulrika marken, med oss hade vi hundarna Sune och Veto, de imponerade stort på oss med sitt lugn, och när det var trångt fick de åka "mattefamn".

Det var kul att komma hemifrån ett tag och jag tror vi behövde det båda Anna och jag, iaf jag kände mej som en helt ny människa när jag sen kom hem. Lagårn blev görsen, men det kändes liksom ok när man fått vara iväg och hämta lite energi borta ihop med trevligt sällskap.

Nu några busbilder

Och så ett på vackraste BC'n   

Avslutar med ett klokt nalle Puh citat och ett kort på de goaste vänner man kan tänka sej  :

"Det är bra mycket trevligare att vara två "

Skönt att Veto redan lärt sej koppla av på jobbet. Idag gick han helt frivilligt in och la sej i den öppna buren och sov medan jag mjölkade klart. Duktig kille :)