På't direkt bara:

I tisdags på lunchpromenaden haltade Veto rejält på höger fram (samma som då i slutet på juli). Kändes som om nån slog av mej båda benen och huvudet samtidigt :( 

Känslorna (eller iaf mina) är så sabla sköra när man levt med rehabande hund så här länge och man tror förstås det värsta även om hjärnan säger att det ju faktiskt inte behöver va så illa som det först ser ut.

Grät mej igenom resten av tisdagen men beslutade mej för att åka på programträningen iaf, om inte annat så för att få nåt annat att tänka på en stund. Vi deltog förstås inte men satt vid sidan av och tittade på.

Efteråt åkte Maria och jag till Mc Donalds och tröståt och jag fick älta lite till, helt fantastisk skönt med nån som lyssnar

Måste oxå säga att det va oerhört skönt att oxå träffa både Anders och Helene denna kväll, eftersom de båda verkligen vet hur det är att ha sjuka/trasiga hundar. Det behövs liksom inga ord, man vet att de förstår hur det känns iaf................

Fick tag i "vår rehabPia" på onsdagen på fb och hon gav mej lite råd och en himla massa pepping. Och avslutade med de förståndiga orden "Även opererade hundar kan sträcka sej eller vricka till sej" *kram*

Nu ser det ut som om det va nåt lättare, sträckning är ju inte helt otroligt iom att det spöregnade och va skithalt i gräset på kursen i måndags kväll, för hältan är i princip borta nu och vi vågar träna lite stillsamma saker som gruppmomenten och lite ff. Men koppelrastning är det som gäller åtminstone fram tills tisdag då vi ju redan hade tid beställd på Valla.

 

Sara

9 september 2011 16:20

Usch vad tråkigt förstår att det är jätte jobbigt för dig men förhoppningsvis kanske han bara överansträngt sig lite?
Jag håller alla tummarna för er!
Kram

http://www.sarastassar.se

 

Marianne

9 september 2011 16:30

Förstår dig precis, tänker också "det värsta" när det gäller att något av djuren inte är OK. Men visst är det så att en helt rehabiliterad hund kan göra sig illa på annat sätt!

Håller tummarna att du snart får glömma bort all oro och jobba vidare med din härlige kompis!
Kram!

 

Inga-Maj

9 september 2011 17:41

Måste vara en jättekänslig situation, i o med det du varit med om :( Tur att du har ngn kvalificerad i din omgivning som kan ge dig denna peppning/ styrka..

Hoppas allt löser sig på bästa sätt <3 Kram

 

Cissi

9 september 2011 18:27

Åh förstår så väl att du reagerar kraftigt på en hälta, vem hade inte gjort det efter allt ni gått igenom.....
Men det är ju som flera skriver att en vanlig sträckning inte är så ovanligt på våra hundar - jag vet då jag ju jobbar med det.
Skönt att du har bra folk runt dig!
Håller både tummar och tassar för snabbt tillfrisknande!
KRAM!

http://www.tripora.se

 

Jeanette, Sly och Maya

10 september 2011 10:03

Har man tråkiga erfarenheter så självklart reagerar man... skulle Maya (ta i trä) hälta skulle jag bli otroligt nojig! Förhoppningsvis har bara Veto fått en sträckning MEN tycker din reaktion inte är speciellt konstig med tanke på all tid du lagt ner på att få honom återställd.

Det "positiva" iallafall är att man blir väldigt kring sig & om sig med uppvärmning, nervarning samt stretsching... det har jag iallafall anammat vidare med mina 4-benta.

Ha en HÄRLIG helg & tassar samt tummar för att Veto är snabbt på G igen:)

http://www.starsweepers.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knott fyllde två år nu den 5augusti. Tror banne mej att nåt ramlade på plats i lilla flattefnatt hjärna exakt den dagen. Han är mera följ och uppmärksam i träningen - lyssnar och försöker göra rätt mkt mera koncentrerat. Han är liiiite mindre...

Idag plastas ensilagebuntar. Ett fack i plansilon är fullt :) det är alltid fint när vinterfodret börjar fyllas på. ...

Förra lördagen va min rallylydnadsinstruktörsexamination (världens längsta ord? :) ) Den gick bra och jag blev godkänd! Har några kompletteringar kvar att skicka in parallellt med kursen jag ska ha och så behöver Veto och jag ett gk resultat i forts...