Nog för att livet brukar bestå av både ups and downs, men detta året slår f*n allt........................

Sen jag bloggade sist har vi hunnit gå på bra kurser, tävlat fyra ggr och fått en stor bildlig käftsmäll.

Plusena först:

Jag har en helt fantastiskt kulig hund <3, han är med på ALLT, och gör verkligen allt man ber om, inte alltid helt felfritt, men med stor glädje och jämt med glimten i ögat :).
Jag har hunnit tävla fyra ggr, det har tyvärr inte räckt till ett förstapris (som ju va mitt mål för året), det har strulat nånstans på alla tävlingar. Men även om resultatet inta varit tip-top så har känslan ihop med Veto varit härligt god efter alla fyra starterna och det får man ju ändå säga är det viktigaste. Vi har fått positiva erfarenheter och vi kommer igen, hoppas jag.............

Dock en grej som slagit oss (MariaT och mej):

Varför startar oftast lydn.kl.1 sist på dagen (på tre av fyra tävlingar för oss nu iaf), när det är som mest folk och hundar runt plan = mest störning för våra "nya" hundar, och varför läggs oftast platsen på om inte på samma ställe som alla de andra platserna så iaf på ställen där de andra klasserna gått sina program.
Är inte detta att göra det onödigt svårt får våra unga gröna fyrbenta vänner ??

Måste här berömma TranåsBK, där startade ettan först, på egen lite avskild plan.

Helt suveräna förutsättningar för att kunna göra bra tävling. STOR eloge till er!!!!

Så nu till det tråkiga: (ni som bara vill läsa positiviteter kan sluta läsa NU)

I måndags va jag inne med Veto för röntgenkoll, jag har liksom kännt på mej att det inte varit hundra bra efter hans operetioner. Trots att många sagt till mej att det nu borde gå att köra honom för fullt så har jag tvekat.............................

Och tyvärr hade jag rätt, vänster sida (opad 21 mars) är skapligt läkt, inte hundra men iaf på g. MEN höger sida (opad 2 maj) såg nästan lika illa ut som före den operationen. Rejält med skadat brosk på en stor del av ledkulan.

Såg att vet. Helene va bekymrad........

Alternativ ett va att inte göra att skit och hoppas på att det läker ut av sej själv, vilket nästan känns som noll chans iom att det inte hänt nåt nu på fem månader.

Alternativ två är att göra om operationen och hoppas på att läkningen kommer igång som den ska när man är där och skalar bort det skadade brosket denna gången.

Helene och jag enades om att köra alternativ två.

Jag kan inte bara ge upp denna kanonhunden utan måste göra verkligen allt jag kan för att få honom frisk så nu hoppas jag vid Gud att det funkar denna gången. Så operation är bokad till i början/mitten av november.

  Puss och kram till alla stöttande peppande lyssnande och tröstande vänner, ni vet vilka ni är och jag värdesätter er SÅ högt!!!!!!!!

 

peggy Mys & gaia

23 oktober 2011 17:42

Helt rätt att göra om operationen även om det känns tungt att börja om! Det blir säkert en fin vår för er i stället!
Nu till tävlingar! Visst är det så att det blir svårt att med en ung hund starta med svårare förhållanden men för mig blir då tanken att nu vet jag vad jag ska träna på! Hunden ska vara säker och trygg i de svåraste förhållanden innan nästa tävling; och är det något du kan träna nu så är det ju stabilitet i platsligget! ganska positivt i allt mörker så på´t Anna! heja!

http://peggan.bloggplatsen.se

 

Asta

23 oktober 2011 17:46

Men fy så tråkigt att han inte är bra:( Hoppas så innerligt att operationen hjälper denna gången! Förstår din förtvivlan. Kram

 

Maria

23 oktober 2011 18:12

Finns här vid din sida och har alltid juoren öppen <3 http://www.youtube.com/watch?v=xGbnua2kSa8

 

Görel

23 oktober 2011 18:23

Livet tar underliga vändningar ibland, jag trodde också att allt var ok nu och så får man läsa detta, tänker på er!

 

Marianne

23 oktober 2011 18:57

Jag lider verkligen med dig i o m bakslaget. Men jag tror och hoppas att läkningen tar fart efter den nya operationen, det är ju lite som att rensa upp sårkanter i huden. Jag vet att det ibland kan behövas en andra operation och kan inte påminna mig annat än att det "alltid" brukar gå bra! Här hålls tummar och tassar, det fixar sig säkert!

 

Jeanette, Sly & Maya

23 oktober 2011 21:36

Ups and downs... ja, nu har du VERKLIGEN haft din beskärda del... TRIST!!!

Men helt rätt att satsa igen då ena sidan läkt så fint. Angående tävlingar så med tanke med all rehabilitering ni har haft detta år och lilla träningstid så är det väldigt positivt att du känner teamkänslan!

Skit i att stressa - det där kommer bli jättebra om du ger det lite tid!

Vi håller tummar & tassar att operation och rehab blir 100% lyckat!!!

Kram om från oss

http://www.starsweepers.se

 

Eva

25 oktober 2011 07:28

Ohh, så tråkigt! Du är så duktig som orkar en gång till!

http://www.asra.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Knott fyllde två år nu den 5augusti. Tror banne mej att nåt ramlade på plats i lilla flattefnatt hjärna exakt den dagen. Han är mera följ och uppmärksam i träningen - lyssnar och försöker göra rätt mkt mera koncentrerat. Han är liiiite mindre...

Idag plastas ensilagebuntar. Ett fack i plansilon är fullt :) det är alltid fint när vinterfodret börjar fyllas på. ...

Förra lördagen va min rallylydnadsinstruktörsexamination (världens längsta ord? :) ) Den gick bra och jag blev godkänd! Har några kompletteringar kvar att skicka in parallellt med kursen jag ska ha och så behöver Veto och jag ett gk resultat i forts...