Igår var Eva med Kenszo och jag med Veto på "Hundaktivering" igen på Klubbarp. Gårdagens tema var "Berikning".

Det man oftast förknippar ordet berikning med är väl djurparkernas ansträngningar för att djuren i parken ska få utlopp för sina naturliga beteende. Tex lägga in ett stort stycke kött till rovdjuren så de får bita och slita ordentligt.

Så det vi gjorde igår var att få tänka till över hundars naturliga beteenden och sen prova på saker där vi kan låta våra fyrbeningar få använda dessa.

Ex vis så hade Therese "preparerat" en stor ruta i skogen med allehanda ätbara saker, tex hela råa ägg, äpplebitar, morotsslantar, mjukostklickar på träd etc etc. Vi fick sedan gå in i denna ruta med våra hundar, alla på en gång, och låta dem undersöka grejerna utan styrning från husse/matte. det nosades, sniffades, smakade och slickade så det stod härliga till och lyckan var total för Veto när han hittade ett ägg och faktiskt fick slafsa i sej hela alldeles själv :)

Därefter fick vi jobba lite två och två och klura ut saker man kan hitta på med hundara så de får kroppslig berikning, tex klättra, krypa under, hoppa över, gräva. Och så förståss låta vår hundar göra detta.

Sen skulle vi två och två igen koppla ihop dessa två "övningar", alltså berika både kroppsligt och "ätbart" ex lägga godisar undar rötter/mossa = gräva fram "mat", lägga godis på en sten = klättra efter mat osv osv.

Sen sista övningen bestod av att vi alla tog med nån grej som luktade av våra hundar och la dessa inom en cirkel på gräsplanen, sen fick alla hunda strosa runt bland dessa och insupa alla goa nya lukter.

Sen blev vi mattar och hussar berikade med jättegott fika   

Alltså denna klubben, oftast med Therese i spetsen, är fantastiska på att göra aktiviteter som är roliga och så himla nyttiga för både två och fyrbenta, dessutom är de SÅ uppdaterade vad gäller hundträning, man kunde ju önska att alla andra klubbar oxå kommit åtminstone halvvägs............................

I lördags hade vi hjälp av ett proffs att "sätta ut" vår nya ladugård på riktigt. Höjden på golvnivån mättes ut och linor sattes ut där ytterväggarna ska vara.

Så kul, nu känns det lite mera på riktigt när man verkligen ser nåt hur det ska bli så småningom.

Ett hörn, och den lille "kollaren", "bra att få vara med från start och kunna lägga in sitt veto om det skulle bli galet"   

Här ska kulverten gå

Jordhögarna som blev när vi schaktade bort matjorden ligger numera inne i kohagen till "tanternas" stora förtjusning, de blir verkligen som barn på nytt när de hittar nåt annorlunda. Så skojsigt att se dryga 600 kg kossa leka runt så jorden skvätter.

Roligt har de iaf   

Igår kväll hann jag äntligen hämta kameran när denna lilla gosing gästade oss. H*n har blivit rejält utskälld i flera kvällar, hundarna verkar inte veta hur de ska bete sej riktigt, Fisko bara konstaterar, Pyton vill peta med tassen och lukta noga och Veto skäller och morrar som en galning, tror han är lite mörkrädd nu oxå den lille bcn, han moffar mycket när han och jag är ute själva på sista kvällskissen.

Här är iaf söta hungriga kotten   , Mjau kattmat på burk va smaskens.

Idag har det varit fullt ös hela dagen, den började 5.30 med valprastning, därefter direkt ut i lagårn och morgonmjölkning. Sen rastades hela hundflocken. När jag kom hem med dom så insåg jag att vår bil var überskitig, så då tvättade jag den i en hast. Frukost, dusch och så åkte jag ut till klubben för att vara skrivare på vår lägre spår tävling. Nu blev det ingen betungande uppgift då det bara var en kvar efetr skogens spår (iofs genomförde ett ekipage som brutit på spåret oxå lydnaden så det blev två att skriva på) . Bra för en nybörjarskrivare som jag, men lite avslaget va det allt.

Sen fick vi god lunch på klubben och så fortsatte jag och Maggan (som varit tävl.sekr) till fårhagen där Maud, Lotta, Emma och Lena redan var i gång med vallträningen. Idag ver det spännande för Veto skulle få träffa på fåren ordentlig för första gången.

Jag fick allt en liten tår i ögonvrån och ståpäls på ryggen, han är så himla duktig min lille lille kille, imponerar på mej hela tiden.

Några kort:

"Det är gott att ha goa mamma Allie (liggande längst bort) med som stand by om fåren skulle dra"

Jobbar fint    

Här ett kort på fina goa mamma Allie med "världens längsta tunga"      

Fina brorsan Vic. De är så himla lika i sättet brorsorna, lika godmodiga och kelna.

Fiasko mitt i en av hans absoluta favorit sysselsättningar, nämligen sorkjakt.

Hoppla hoppla, det har visst redan gått en hel vecka sen jag bloggade senast.

Så vad har då hänt, jo vi har tröskat klart och pressat halm. Med djuren har det varit det gamla vanliga jobbet.

Förra helgen hade vi oxå handbollsträningsturnering för damlaget i vår klubb. Båda döttrarna ingår numera i den träningstruppen och båda två var uttagna till matchspel, yngsta dottern var väldans nervös då ju detta är hennes första säsong som hon över huvud taget får spela seniorhandboll. Hon skötte sin uppgift med den äran, gjorde även några fina mål och och vågade vara sitt tuffa jag i försvaret.

Äldsta dottern gick det oxå kanon för så det var skojiga matcher att titta på. Iom att det var en del "nya" spelare i laget så syntes det ibland att de inte hunnit bli samspelta på plan än, men det kommer ju med träning, så denna säsongen blir kanon att följa och jag hoppas ju förståss att jag ofta får se båda mina döttrar på planen samtidigt   

I måndags fick vi fint besök, då kom nämligen Eva och lille goa Kenszo hit. Kenszo är en helt underbart söt knappt tio veckors Pumivalp. Så underbart söt var han och jag håller med lillmatte och lillhusse "Han är en "Grisbjörn"".

Han var sunt försiktig till att börja med och morrade t.o.m  lite sött åt Veto, men snart hade han kommit över sin blygsel och de lekte fint ihop.

I tisdags tog jag Veto och Pyton med mej ner till vår ängshage för att leta liten kalv. Janne visste att en kossa kalvat några dagar tidigare, men iom att kalven var pigg och på benen så fick de båda gå kvar i hagen, så brukar vi göra under betessäsongen.

I söndags skulle vi så ta hem mor och kalv men då hittade inte Janne kalven så då lät vi förståss bli kossan oxå, likadant i måndags. Så i tisdags tog jag då med mej hundarna för att leta, vi fick gå en bra stund. Pyton försvannn utom synhåll och när jag ropade på honom så tittade han ut ur ett buskage, tittade mej i ögonen och vände sej om och gick in i  buskarna igen. Jag frågade honom då om han hittat nåt och banne mej om det inte såg ut som om han nickade ;) Veto och jag följde efter Pyton och där låga kalven, tyvärr död. Har ingen aning om vad som hänt den, men det känns like mysko eftersom den ju var så pigg och grann när Janne såg den några dagar tidigare.

Pyton fick förståss massor med beröm och jag blir så imponerad varenda gång något liknande sker, över våra hundars kapacitet. De är verkligen fantastiska.   

I går rymde Anna och jag till Ulrika marken, med oss hade vi hundarna Sune och Veto, de imponerade stort på oss med sitt lugn, och när det var trångt fick de åka "mattefamn".

Det var kul att komma hemifrån ett tag och jag tror vi behövde det båda Anna och jag, iaf jag kände mej som en helt ny människa när jag sen kom hem. Lagårn blev görsen, men det kändes liksom ok när man fått vara iväg och hämta lite energi borta ihop med trevligt sällskap.

Nu några busbilder

Och så ett på vackraste BC'n   

Avslutar med ett klokt nalle Puh citat och ett kort på de goaste vänner man kan tänka sej  :

"Det är bra mycket trevligare att vara två "

Skönt att Veto redan lärt sej koppla av på jobbet. Idag gick han helt frivilligt in och la sej i den öppna buren och sov medan jag mjölkade klart. Duktig kille :)

Som ni kan se i mms inlägget nedanför så kom vi äntligen igång med halmpressning idag på em. Vi är väldigt beroende av fin ströhalm till vintern för vi har alla våra ungdjur på djupströbädd och då går det åt halm i otroliga mängder.

Så ikväll kunde jag äntligen leka en av de roligaste lekar som jag och mina hundar vet. Vi går ut på gärdet med rundbalar i mörkret och så försöker jag hinna gömma mej bakom buntarna utan att hundarna ser det, och så ska de då hitta mej oxå förståss.   

Fiasko är hopplös att lura, han går numera precis bredvid mej, men Pyton brukar oftast ligga en bit före mej även i mörkret så honom lyckas jag alltid gömma mej för.

Ikväll när jag gick ut var det på gränsen till för mörkt för jag såg knappt buntarna. Jag tog bara med mej Veto och Pyton ut, Fiasko behöver inte springa så mycket på stubbåkern med sin slitna kropp tycker jag.

Jag tyckte det skulle bli jättespännande att se hur Veto betedde sej mitt ute i mörkret för han är inte världens modigaste    när det gäller mörker.

Det gick kanonbra och jag lyckade faktiskt gömma mej några ggr för dem båda och lyckan var förståss stor när den "förlorade matten" återfanns.

Veto kom snart på att om han gick nära mej när vi närmade oss buntarna så kunde inte matte "försvinna", säga vad man vill om honom, men smart är han iaf.   

Jag har halsband med hängande lampa på dem när vi gör detta och det är himla skoj att se exakt hur de letar och spårar efter mej. Härligt att se att jag numera har tre hundar som gillar denna lek med matte.

Vi var inte ute så himla länge men snacka om att denna "lek" är tröttande, de ligger utslagna båda två bredvid mej nu, så nu är det dags att krypa ner för mej oxå.

Äntligen gick det att pressa lite halm.